Min Cino är ju för söt, är vi ute och går och vi möter andra människor så måste han stanna, stanna för att förhoppningsvis få en klapp på huvudet och ett vänligt ord.
Efter den eventuella hälsningen måste farbror Cino stanna kvar för att verkligen se när dom vänliga människorna är ur synhåll och klar med hälsningen, då kan han gå vidare.
Så ibland kan promenaderna ta sin lilla tid.