I måndags tog jag med mig Herr Larsson till veterinären för kastrering, öronmärkning och vaccinering.

Förutom bilresan som inte uppskattades så gick allt bra. Han skrek och försökte gräva sig ur transportburen så mycket att han började flåsa.

Och när vi väl kom hem så tyckte Larsson att öronplåstret skulle bort efter 9 timmar istället för att det skulle sitta kvar i tre dagar. Och så blev det! Och tur att örontatueringen syns bra ändå.

Så nu hoppas vi att vi slipper besöka doktorn fler gånger.

Dom två första dagarna som Herr Larsson var här så hade vi kompostgaller vid sovrumsdörren pga att Nisse morrade, fräste och raggade upp sig.

Alf var överglad, Harry tänkte: Inte en till. Och Cino var bara nyfiken.

Efter två dagar så slutade Nisse med alla sina ljud och kompostgallret togs bort.

Nu busar dom för fullt. Nisse tycker Larsson är en rolig prick och strosar efter honom hela tiden. Dom sitter i fönstret tillsammans. Leker med samma leksaker, delar på godis och tvättar varandra på huvudet.

Livet med Larsson går som en dans.

Herr Larsson. Eller bara Larsson som vi kallar honom.

Våran nya fyrbenta lilla familjemedlem var ensam och inte saknad av någon.

Så han får stanna hos oss.  För finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Välkommen Herr Larsson!