Han blev utstött och levde i misär. Han behövde ett nytt hem. 
Det nya hemmet är i haga och där finns det alltid mat och rent vatten och en städad bur.
Och han verkar trivas, för vi tycker väldans mycket om Harry och säger Välkommen till familjen Larsson.

Jo det nya fodret ser ut att gå ner i små magarna..

Nu är det slut på bröd i olika färger och former.
För det kan inte vara bra för fåglarna vid sjön och bara äta bröd.
I går köpte jag en 25kg säck med foder och resonerade att i stället för att köpa en massa bröd så är det bättre och köpa en säck med riktigt foder (för under 200 kr) som ger näring och innehåller fett.
Så idag ska djurvännen Karro packa ryggsäcken och utfodra änder.

Nu har ute fåglarna mat överallt. På framsidan hänger den nya flugsvampen, jordnötter, talgbollar och julkärven.
Även på baksidan sitter det en julkärve och fågelbordet som är fullt med blandmat.
Här på Norrasidan är det buffé dygnet runt.

Det ingår inte i mitt jobb och rengöra fågelburar till fem fåglar, men jag gjorde det ändå, fåglarna hade en väldans oreda. Nu är det såpa rent och jag känner mig nöjd och glad att jag är en sådan djurvän som jag är.

Fågeltrafiken här på våran baksida är väldigt intensiv, det verkar vara gorme mat och trevlig gemenskap, jag har även fått en sjungande Nisse som kan sitta i fönstret många timmar.
Medans småfåglarna äter för fullt så har jag och grabbarna tagit med brödpåsar och besökt fåglarna vid sjön och även den maten verkar uppskattas.

Ända sen jag var liten har jag försökt räddat eller hjälp djur. När jag var 14 år så slapp travhästen slaktas, igelkotten fick äta upp sig, katten som inte har blev avmaskad blev det, dom två mössen räddades från att bli orm mat, letat bortsprugna katter, hjälper bur fåglar att få ny mat och badvatten och alla vilda fåglar får alltid mat hos Larssons..
Ja listan är lång.. 

Nu är det kattprojekt hos Larssons och bara tanken att dom är ensam en väldans lång period på gården och inte får tillräckligt med mat gör mig ledsen. Och att människor inte bryr sig mer om djur gör mig så förbannad. Att det är min katt Nisses föräldrar som bor på gården gör inte saken bättre.
Jag och mitt stora hjärta åker dit varannan dag och ger Nisses mamma och pappa mat, ibland kommer dom springande till den överfyllda glassbyttan, ibland ser jag ingen alls, fyller ändå på och ställer in glassbyttan i deras krypin hål i vedboden och känner varenda gång vad glad jag är som tog Nisse där i från.

Jag antecknar allt för skoj skull och det ser ungefär ut så här:

Jag har varit där 16 gånger på 22 dagar, dom har fått 48 dl torrfoder, har kokat upp 2 paket fryst strömming och 2 stora kattmatsburkar och ändå undrar jag om dom klarar sig.

Ett allvarligt snack blir det när gårdsfolket kommer hem.

Här på Norrasidan är vintern räddad för fåglarna, huset är på plats, maten serverad och Nisse är fastklistrad vid fönstret.

Karro djurvän har pysslat ihop en koja och serverat mat på en plats där den lilla kotten kan ta igen sig och få krafterna tillbaka efter ha legat på rygg mitt i vägen.
I morgonbitti blir det en omvårdnads titt både på igelkotten och tanten som bor nu
tillsammans på gården.
Från att båda har varit ensam så har dom nu varandra, Kotten och Tanten.