Den första veckan har gått. En vecka utan min farbror och saknaden är lika stor.

Vardagen har börjat utan honom och det känns fruktansvärt konstigt.

Att inte dela tandkrämstuben på kvällen eller känna doften bakom hans öron, eller höra min fina sjunga efter godisbenet är jobbigt. Dom små sakerna blir en stor saknad.

Och när alla jobbiga stunder kryper på så går jag och Alf ut i skogen. Där andas vi och försöker tar nya tag.

Cinos minnesljus är alltid tänt när vi är hemma. Minneslådan är påbörjad och vi försöker ta oss igenom vardagen och tar dag för dag.

Måste tacka alla fina för tankar och ord. Tack.

I skogen är vi mycket. Där finner vi ro att kunna andas och bara vara.

Jag vet inte vad jag ska skriva. Finner inga ord. Bara tårar.

Jag har mist min största och första kärlek. En kärlek och vänskap som inte gå att beskriva eller att vara utan.

Jag känner mig ensam. Fast jag vet att det inte är så. Jag känner mig halv och otröstbar. Och livet känns fruktansvärt just nu. Vet inte vart jag ska ta vägen vissa stunder.

Känner mig tom och orkeslös.

Det enda jag vill göra är att krama om honom, snooza bakom öronen och känna doften. Och tanken att jag aldrig kommer att få göra det igen gör mig så otroligt ledsen så det gör ont i hjärtat.

Jag vet att jag borde vara tacksam över alla dessa (nästan) 13 år. Men det går inte nu. Kanske sen.

Älskar dig min allra bästa vän ♥

Just denna dag bjuder jag på en enkel stillbild och två år av saknad.

En måndag kväll med gruppbilder på alla mina fina är ett fint minne.

Dagens köp är nya gröna gummistövlar. Och så klart att jag tar en bild.

Tittade igenom min gamla blogg och insåg att alla mina stövlar har varit med på bild ett tag.

Den första bilden tog jag April 2009 och sen har det rullat på med bilder på mina gröna.

Och idag bjuder jag på en till.

När man har en ledig dag så måste man passar på att mysa lite extra på morgonen.

Livskvalité kallar vi det.

Det är fredag och och vädret är inte det bästa. Men efter regn kommer solsken sägs det.

Så Trevlig Helg!

Dagen perfekta hopp. Med infällda ben flyger Alf galant över diket i full fokus.

Fokus missade jag i alla fall men den får visas ändå.

Och bjuder på tre morgonbilder...

Här hemma försöker man göra fint på bordet. Det spelar ingen roll vad man plockar för fint så tar det minst fem timmar innan jag har blommor överallt. Och då menar jag ÖVERALLT.

Det är inte bara jag som tycker om blommor. Det gör även Nils Larsson.

Och morgonbilden.

Det är morgonbilden och vädret är som det är.

Men vi önskar en trevlig lördag.!

Här på Norrasidan poppar det upp blommor lite här och var.