Den första veckan
Den första veckan har gått. En vecka utan min farbror och saknaden är lika stor.
Vardagen har börjat utan honom och det känns fruktansvärt konstigt.
Att inte dela tandkrämstuben på kvällen eller känna doften bakom hans öron, eller höra min fina sjunga efter godisbenet är jobbigt. Dom små sakerna blir en stor saknad.
Och när alla jobbiga stunder kryper på så går jag och Alf ut i skogen. Där andas vi och försöker tar nya tag.
Cinos minnesljus är alltid tänt när vi är hemma. Minneslådan är påbörjad och vi försöker ta oss igenom vardagen och tar dag för dag.
Måste tacka alla fina för tankar och ord. Tack.
Tänker på er, de är tur du har alla andra djur och sambon vid din sida.
Du är en sån underbar fin människa och Chino hade den bästa Matten han kunde få, förstår att de är en extrem saknad.
Kram finaste Karro <3
Å det är så jobbigt att mista någon man håller så kär, så du får många styrkekramar från mig!!
Kramizar Amlä
Åh, det är hemskt att förlora någon man älskar. Förstår att ni har det jättejobbigt. Tur att du har Alf! Stor kram!
