Ända sen jag var liten har jag försökt räddat eller hjälp djur. När jag var 14 år så slapp travhästen slaktas, igelkotten fick äta upp sig, katten som inte har blev avmaskad blev det, dom två mössen räddades från att bli orm mat, letat bortsprugna katter, hjälper bur fåglar att få ny mat och badvatten och alla vilda fåglar får alltid mat hos Larssons..
Ja listan är lång.. 

Nu är det kattprojekt hos Larssons och bara tanken att dom är ensam en väldans lång period på gården och inte får tillräckligt med mat gör mig ledsen. Och att människor inte bryr sig mer om djur gör mig så förbannad. Att det är min katt Nisses föräldrar som bor på gården gör inte saken bättre.
Jag och mitt stora hjärta åker dit varannan dag och ger Nisses mamma och pappa mat, ibland kommer dom springande till den överfyllda glassbyttan, ibland ser jag ingen alls, fyller ändå på och ställer in glassbyttan i deras krypin hål i vedboden och känner varenda gång vad glad jag är som tog Nisse där i från.

Jag antecknar allt för skoj skull och det ser ungefär ut så här:

Jag har varit där 16 gånger på 22 dagar, dom har fått 48 dl torrfoder, har kokat upp 2 paket fryst strömming och 2 stora kattmatsburkar och ändå undrar jag om dom klarar sig.

Ett allvarligt snack blir det när gårdsfolket kommer hem.