Man ler och blir varm i mattehjärtat när farbror Cino ligger två steg före och med spring i benen under hela morgonpromenaden, han blir ännu sötare när han vägrar släppa mattes vante. I munnen har den varit under hela morgonpromenaden, den är skakad och ovanligt blöt... Men det gör inget när man heter Cino och är så jäkla söt.