Min farfar var verkligen min allra bästa farfar. Sanslöst vad jag saknar honom. Minns allt med honom. Hans sandaler, alla dessa rutiga skjortor, pip doften, hans basker.
Jag och min syster var hans ögonstenar och vi träffades så ofta det gick.
Men det jag absolut minns är att han kom och hämtade oss nästan varje söndag i sin lilla röda Nissan med rutig klädsel.
Vi åkte alltid på någon utflykt, ofta till norraberget för att titta och mata djuren, vi åkte nyckelpigorna, (som fanns i en basäng) åt glass eller lekte i lekparken.
En Farfar Arne skulle alla ha.