Om farbror Cino skulle få bestämma så skulle han vilja ha påfyllning i sitt blåa godisben dygnet runt.
För i våran vardag så springer han och hämtar sitt ben lite titt som tätt, ungefär tio gånger om dagen. Slänger upp det i mitt knä och sjunger en truddilutt.
Truddilutterna kan vara i låga eller höga toner. Och kan hålla på tills jag gör som han säger.
Och eftersom jag är jag och farbrorn är 12 så får han (ja Alf också så klart) påfyllning sju av tio gånger.
Cino tycker nog om sin vardag.